Ja, hon är en liten ängel - vingarna är där till och med! (ser ni dem? rosa som sticker rakt ut...) Och mina vantar...

Min lilla snöskotterska!

//Camilla

En kall vinterdag!

På torsdag skulle min Elwira, Mostodalens Ylli, haft sin födelsedag. Men hon är borta sedan några år. Men några bilder bilder på henne kan vi alltid unna oss här på fjällglimtens blogg.

En tik med underbart temperament! Inne ville hon helst ligga under täcket i sängen, eller uppkrupen i någons knä. Åt gärna och mycket - har väl aldrig kunnat tro att det är så frustrerande att ha en hund som aldrig blir mätt och nöjd...

På fjället var hon en annan - 100 % jobb! Så länge hon ville och om det inte blev för blött och kallt, förstås.

Sara och Elwira hade otroligt roligt ihop. Jag minns faktiskt inte hur många gånger de startade i barn med hund - men de hade lika många vinster - det syntes lång väg att de trivdes ihop på riktigt! Vilket tålamod Elwira hade ändå, Sara gick och gick och ställde upp henne gång på gång - så fort hon kom hem från dagis eller senare skolan.

Någon utställningshund blev hon aldrig - visad 5 gånger och som bäst blev hon 3:e bästa tik för italiensk domare.

Vi startade några gånger på jaktprov - det är svårt kan jag lova! Att både känna till fjället, fåglarna, hundarnas sätt att arbeta gör sig inte själv - det kräver erfarenhet. Hon jobbade alltid på bra och fick fina kritiker - men det gäller att det finns fågel i det 15 min långa släpp man får för att kunna komma till pris också - och det gjorde vi aldrig på de tre.fyra starter hon gjorde.

Däremot fick vi flera goda ripmiddagar tack vare henne och de andra fågelhundarna vi haft i familjen - sånt är trevligt.

För Er som inte varit och sett fågelhundar i arbete på fält eller fjäll, tag chansen om den bjuds! Det är en upplevelse!

// Camilla

Fler bilder ser ni under galleri på hemsidan:

Fjällglimtens kennel